
Fyra år som biträdande borgmästare har format mig för ett större ansvar.

Daniel
Jag kandiderar för borgmästarskapet i Helsingfors
Jag är Daniel, en stadspolitiker och jurist vars hem alltid varit Helsingfors. Jag arbetar som biträdande borgmästare i Helsingfors och är medlem i stadsstyrelsen. Detta är min andra period i Helsingfors stadsfullmäktige.
Mitt viktigaste mål inom politiken är att skapa framtidstro och ge människor perspektiv. Jag vill bygga ett starkt och stabilt Finland, där alla tas om hand, där flit lönar sig, där människor har frihet att följa sina drömmar och möjligheter att skapa ett gott liv på sina egna villkor.
Jag tror att vårt samhälle och vår tid behöver beslutsfattare som fokuserar på lösningar. Mindre förfäran, deklarationer och skrämsel. Mer raka, konkreta lösningar som också ger optimism och tilltro till framtiden. Den här tanken genomsyrar allt mitt samhälleliga och politiska engagemang. Sakfrågor först, personligheter därefter.

Helsingfors är staden för min förstaskoldag, staden för mina första öl, staden för min första dejt och staden för min första egna lägenhet.
Helsingfors
Den bästa och enda hemstaden
Jag lät mitt första skrik på Kvinnokliniken, fiskade abborrar i Rutiån, marscherade på Senatstorget i parad. Jag har firat i Pakilas FBK-lokal, på ”Merimelojien majalla”, i Sandudd, i Brunnsparken och på ”Yliksellä”. Jag har samlat studiepoäng i Gumtäkt och beerpongpoäng i Pykälä, marscherat med en granatkastare på axeln i Degerö och sprungit kvällsrundor runt Drumsö.
Helsingfors är för mig den bästa och enda hemstaden. Jag har bott här hela mitt liv och har egentligen ingen lust att flytta någon annanstans.
Det här är en växande och välbärgad stad som jag tror har en lysande framtid. Men ingenting kommer gratis. Helsingfors måste höja ambitionsnivån i allt vi gör. Borgmästaren måste kunna bygga förtroende mellan politiska grupper och leda en omfattande tjänstemannaorganisation.
I allt vi gör måste vi komma ihåg att Helsingfors framför allt är ett hem för nästan 700 000 människor. De förtjänar att deras stad sköts med omsorg och professionalism – inte genom oväsentligt grälande.

Borgmästarens uppdrag kräver en förmåga att bygga broar över politiska gränser.