Jag föddes i Helsingfors år 1993. Mitt barndomshem var i Malmgård, där jag bodde med mina föräldrar ända tills jag var i tjugoårsåldern. Vi bodde i en av stadens hyresbostäder, tätt ihop i en tvåa. Först lekte jag med gårdskompisarna och med åren utvidgades umgänget från gården till grannhusens gårdar, lekparkerna, ”Jättären” och köpcentret – till och med ända till Myrbacka.
Mina föräldrar hade flyttat till Finland några år tidigare som ingermanländska återflyttare. Den första familjemedlemmen som kom hit var min mormor Hilma Kiiranen, som redan hade bott i Finland under krigstiden, då ingermanländarna evakuerades hit. Jag stod min mormor nära. Hennes bakgrund, livserfarenhet och livsinställning satte starka spår i mig.
I Malmgård hade jag också min skolstart på Malmgårds lågstadium, där jag gick de första klasserna. Min studieväg hade förstås börjat redan tidigare på det närliggande daghemmet Prästkragen. En annan viktig plats för mig blev också Lekparken Piika. På Piika lekte och spelade vi, men vi fick också ta ansvar: vi delade ut mat under sommarserveringen, fungerade som hjälpledare och lekte med de yngre barnen, byggde en hemmagjord trafikpark och tog hand om husdjur. Jo, det stämmer – i början av 2000-talet kunde det fortfarande finnas en häst, kaniner och hönor i stadens lekpark!
Jag påbörjade tredje klassen i Helsingfors Finska Samskola (SYK). Det öppnade upp världen och vidgade mina sociala kretsar. Jag har alltid haft ett nyfiket förhållningssätt till lärande och tagit skolan på allvar. SYK gav en bra möjlighet till det. Förutom studier fylldes min fritid av allt det som byggdes upp kring skolan: de stora teaterprojekten som hörde till skolans traditioner, att jobba med skoltidningen, klubbar, arbete som simvakt, internationella projekt och tävlingar.
I skolan uppmuntrades vi att uttrycka våra åsikter och att vara samhälleligt aktiva. SYK spelade en stor roll i väckandet av mitt samhällsengagemang: jag var ordförande för både elevkåren och studentkåren, deltog i olika kommittéer och satt i skolans styrelse. Och förstås, ju äldre vi blev, desto mer blev det av att hänga på stan och gå på hemmafester. Jag tog studenten från SYK år 2012.
Hela min barn- och ungdom spelade jag tennis och testade även andra fritidsintressen. Några idrottsliga framgångar blev det dock inte. Däremot lade jag ner mycket tid på min andra hobby, scouting. Jag gick med i Huipunvaltaajat redan som vargunge. När jag var tretton gick jag patrulledarkursen och började leda en patrull, ordna utfärder och sköta den dagliga verksamheten i kåren. Tack vare scoutingen gick jag i vandringsskriftskola och senare var jag hjälpledare i skriftskolan.
Scouterna har varit min viktigaste skola i ansvarstagande och ledarskap. Den grund jag byggde där är fortfarande något jag lutar mig mot i mitt ledarskap idag.
Efter gymnasiet visste jag inte genast vilken bransch och vilket framtidsyrke som skulle passa mig bäst. Jag påbörjade studier både vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet och vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet. Det som lockade mig i båda var bredden på studierna och de mångsidiga möjligheter de öppnade. Jag blev färdig jurist (JM) år 2020. Under studietiden arbetade jag också i några år med boendejuridik hos Finlands Hyresvärdar. Men en gång teknolog, alltid teknolog!
Vid sidan av studierna växte även mitt samhälleliga och politiska engagemang. Jag insåg att det bästa sättet för mig att förändra samhället var att gå med i politiken. År 2013 var jag ordförande för Finlands Gymnasistförbund och åren 2016–2017 ordförande för Samlingspartiets Ungdomsförbund. Denna roll tog mig också till Samlingspartiets partistyrelse och satte mig i arbetet med partiets riksdags- och ministergrupp. Under åren 2017–2019 arbetade jag som specialmedarbetare för undervisningsministern och åren 2020–2021 som Samlingspartiets strategichef.
Min värnplikt gjorde jag i Gardesjägarregementet i Sandhamn. Denna tid inkluderade också en period vid Reservofficersskolan i Fredrikshamn samt kortare uppdrag vid Arméns stab i S:t Michel. Vid Reservofficersskolan hade jag äran att vara ordförande för min Loisto-kurs. Som officersaspirant tjänstgjorde jag med juridiska frågor som militärjuristaspirant.
Jag har arbetat för ett bättre Helsingfors sedan 2015, då jag började som medlem i utbildningsnämnden. Sedan dess har både passionen och intensiteten fördjupats, och ansvaret har vuxit. År 2017 blev jag invald i stadsfullmäktige, och 2018 började jag i stadsstyrelsen. Under förra fullmäktigeperioden var jag också ordförande för Samlingspartiets fullmäktigegrupp i två och ett halvt år.
År 2021 blev jag vald till biträdande borgmästare med ansvar för social- och hälsovården, i och med vårdreformen utökades ansvarsområdet även till räddningsväsendet. Jag har lett Samlingspartiets stadsstyrelsegrupp och därigenom ansvarat för stadens veckovisa beslutsfattande.
Min vardag delar jag med min make Anita. Vi har ett gemensamt hem i Helsingfors, men också ett i Ekenäs, varifrån Anita kommer. Förutom två orter är också två språk en naturlig del av vår vardag. Genom vårt förhållande har jag fått mig ett språkbad i svenska.
Som motvikt till en hektisk vardag fungerar läsning och motion. Bäst rensar jag tankarna under en löp- eller cykelrunda längs Helsingfors stränder. Jag har till och med dammat av min gamla tennishobby från ungdomstiden. Matlagning är också ett sätt att koppla av – där ser och smakar man direkt resultatet av sitt arbete. Mycket glädje har vi också fått av mina föräldrars hund Boss.
